För 7 veckor sedan så bestämde vi att Melwin skulle sluta med blöjor på dagarna. När vi ändå hade skurhinken framme pga Moss bla, bla, bla... Jag har prenumererat på ett mail från Babycenter i över två år där man fregelbundet år information om ALLT som gäller barns utveckling vart eftersom barnet växer och jag har läst på lite om just tecken på att barn är redo att sluta med blöjor. Jag tyckte att allt stämde, väntade på att jag hade semester och så körde vi på. Det har gått bra summa kardemumma...men så helt plötsligt sitter ungen i soffan och ropar "mamma, kissa!" Ut med kuddar, ta av överdragen, gnugga, skura och tvätta. Härom dan hade han lagt en 3 dm lång mumsmums över halva sin tågbana och kissat ner sin bilmatta. Såååå mysigt att sitta med tops sen och rengöra alla små detaljer... Igår var det Tobbes tur. När jag kom hem stod han högröd i ansiktet och skrubbade soffkuddar. "Är det inte dax att vi tar i med hårdhandskarna nu???" väste han med sammanbitna käkar och ådrig panna under kepsen. "NEJ. Det blir bara motsatt effekt, han är bara 2 1/2 år, vi måste ha tålamod, bara beröm när han gör rätt, gör ingen stor affär av det när han gör fel."hör jag mig själv säga självsäkert, som guds moder av Tellus.

Jag gör frukost till Melwin och mig och rör om i gröten. "Ja vill sitta bänken!" säger Melwin och fingrar ivrigt med sina små händer på köksbänken. Jag tittar ner på honom och säger "då får du gå och sätta på dig dina kalsonger igen, varför har du tagit av dig dom?" "Ja kiiiiiissa!" säger han och ler. "VART FAAAAAAAAAAN KISSADE DU NU DÅ FÖR HELVETE???!!!"skriker jag och känner hur blodtrycket stiger. "I soffan!" svarar han och ser vettskrämd ut och gnider sina händer nervöst. "MEN VAD I SJÄLVASTE HELVETES FAAAAAAN!!!" "DU MÅÅÅÅÅSTE SÄGA TILL NÄR DU ÄR KISNÖDIG!!!" HUR SVÅRT KAN DET VARA???" Jag tar tag i det stackars barnet och bär honom till toalettet. "JA VILL INTE KISA TOLETTEN!!!" skriker han.  "JO, OM DU KAN KISA I SOFFAN VARENDA JÄVLA DAG SÅ KAN DU NOG  FAN KLÄMMA FRAM NÅGRA DROPPAR TILL I PORSLINET!!!" Jag vet inte vad som for i mig. Den elaka djävulen på vänster axel applåderade exalterat och hoppar upp och ner medans den goda ängeln på höger axel gråter, knäpper sina händer och faller ner på knä,"Snälla Carro, bit ihop, vad är det du gör med ditt barn?" Melwin krystar så han blir högröd i ansiktet och klämmer fram några små ynka droppar som landar långt ner i vattnet. Han gråter och jag med. Jag hatar mig själv och tusen tankar far genom mitt huvud...Bra, nu har jag förstört mitt barn, han kommer att kissa i soffan tills han blir fyrtiofem, han kommer att vara rädd för toaletter i resten av sitt liv och kommer att få gå i terapi i hela sitt vuxna liv för att komma över sin mors elaka handlingar. Vi spolar och tvättar händerna och går ut i köket. Melwin rödgråten, sammanbiten och jag med ett kluvet hjärta som svider som eld i bröstet. Vi äter vår gröt under tystnad och jag vänder mig till Melwin. "Förlåt älskade vän för att jag skrek åt dig." "Det gör ingenting om du skulle råka kissa i soffan eller på golvet, men det är så bra om du hinner säga till mamma så jag kan hjälpa dig på toaletten." "Jaaaaaaa..." svarar han och brister ut i gråt. Jag tar honom i min famn och kramar om honom. "Så! Nu äter vi klart våran frukost, gör oss iordning och åker sen till Vincent och leker!" säger jag med glad röst och Melwin lyser upp som solen på himlen och hans lilla mun ler så jag smälter. "Jaaaaaaaa, de gö vi!" säger han och kramar om mig. "Mamma, älska di!" Fan, lilla barn, vad händer denna dag? Vad håller jag på med? Jag sluter ett tyst avtal med mig själv att koppla på stubinen igen och vara den där jävla heliga modern av Tellus. Jag sätter honom i Antilopen och känner en sur doft sprida sig på Ängsullsvägen.
Jag fingrar i baken på honom och
känner en korv bukta bakom kalsongens tyg.

Andas Carro, lugnt och djupt, sååååja, braaaa, andas...