Jag får vatten på kvarn. har ifrågasatt vaccinationer i många år. Hittade en av många bra artiklar, läs och tänk efter...

Vaccinering sker utan säker vetenskap – långsiktiga studier på biverkningar saknas

Jackie Swartz är specialist i barn- och ungdomspsykiatri samt allmänmedicin. Utöver sitt arbete som läkare deltar han i olika forskningsprojekt kring barnallergi i samarbete med Karolinska Institutet och Sachsska Barnsjukhuset. Swartz har som specialintresse att försöka förstå hur vaccinationer och sjukdomar påverkar barnets hälsa och utveckling. I januari 2011 publicerade Österbottens Tidning en debattartikel av Jackie Swartz. Den publicerade versionen var en förkortad version. Med författarens tillstånd återges artikeln i sin helhet här på Vaccin.me, uppdelad i två delar.

Del 1/2        Läs del 2 här

Text: Jackie Swartz  |   Bild: Google Images

I Österbottens Tidning 16.12.2010 framför Sjöström, Forsblom och Klingenberg en rad vedertagna påståenden om vaccineringar, däribland direkta felaktigheter. De påpekar bland annat att vacciner är säkra. Tyvärr finns det ännu ingen vetenskaplig undersökning om vaccinernas eventuella biverkningar på lång sikt, medan de kortsiktiga är väl dokumenterade men oftast bagatelliserade. Även de mest vanliga beskrivna biverkningarna, såsom feber, huvudvärk, illamående etc. är ofta symtom på hjärnretning och därmed allvarliga symtom. Dessa symtom inträffar så ofta som 1/10 -1/100, vilket betyder att många barn är utsatta för allvarliga biverkningar redan tidigt i livet. Hjärnretningarna kan ackumuleras vid varje vaccinationstillfälle och beroende på barnets sårbarhet kan ett avvikande beteende förr eller senare visa sig. Ofta förnekar man orsakssamband vid allvarligare biverkningar. Det gäller t.ex. när ett tidigare friskt barn 2 år gammal slutar prata bara några timmar efter vaccination mot mässling/påssjuka/röda hund. Barnet utvecklas sedan utan tal och befinner sig nu 10 år gammal på en institution där undertecknad följt barnet under 4 år. På samma plats finns andra barn med liknande bakgrund. Inte ens när ett tidigare friskt barn dör några dagar efter en vaccination, efter att först ha insjuknat i öroninflammation (känd biverkan) och fått antibiotika, menar man att det har med vaccinationen att göra! Hur skall man då förstå sambandet? Svaret från officiellt håll blir: ”Det går inte att förklara på vetenskapens nuvarande ståndpunkt”. Det vetenskapen dock vet är att nervsystemet står i ständig växelverkan med immun- och hormonsystemet samt psyket, och därför är biverkningar möjliga inom alla dessa områden. Det är likaledes känt att biologiska vävnader är som känsligast när de växer till som snabbast, vilket sker fram till 3-4 års ålder. Det är just under denna tid som alla känsliga system påverkas av vaccinerna. Det finns ingen mig veterligen som har sett på långtidsverkan av dessa manipulationer och därför kan man inte tala om vaccinernas ofarlighet om man vill stödja sig på vetenskap.

I likhet med S, F & K vill jag gå igenom de vanligaste sjukdomarna som det rekommenderas vaccin mot, och ge en bild som granskats och godkänts av barnläkare.

Stelkramp kan bara utvecklas i skadad vävnad som utan tillgång på syre kommer i direktkontakt med bakterien Clostridium tetani. Bakterien finns i bl.a. hästspillning, rostiga föremål och jord samt i tarmen hos många djur – dock inte i munhålan. Det betyder att djurbett från till exempel hundar som inte är förorenade med jord inteinnebär risk för stelkramp. Ett blödande och rengjort sår förhindrar vanligtvis stelkramp och därmed övrig behandling. År 1969-1985 rapporterades 61 fall av stelkramp i Sverige. Tio av dessa patienter hade vaccinerats mot stelkramp strax innan insjuknandet. Endast tolv av de insjuknade saknade vaccination.

Difteri är en typisk armodssjukdom. Antalet dödsfall i Sverige minskade kraftigt innan vaccinationen infördes. Den nedåtgående trenden vändes dock uppåt för en tid alternativt avstannade i samband med vaccinationens början 1943 och 1951! Två lokala utbrott förekom 1984 i Göteborg och Stockholm med sammanlagt 17 fall varav 3 dödsfall – samtliga insjuknade var missbrukare. I samband med detta gjordes en kartläggning av skyddet mot difteri i Sverige och det konstaterades att mindre än hälften hade ett fullgott skydd. Slutsatsen blev: ”Det finns troligtvis andra faktorer vid sidan om antitoxinförsvaret (som utvecklas efter en vaccination) som påverkar insjuknande i difteri: dosen och virulensen (styrkan) hos den aktuella difteribacillen, så väl som den smittade personens generella immunitet (allmänna motståndskraft). En annan och kanske den viktigaste faktorn är den socioekonomiska situationen i befolkningen (allmänna levnadsstandarden).”

Kikhostevaccinet togs bort i Sverige 1979 på grund av dålig skyddseffekt och oacceptabla biverkningar. Ingen vet idag om de nya vaccinen är bättre. Bland annat följande biverkningar rapporteras: hosta, snuva, luftrörskatarr, eksem, öroninflammation, feber 38-40 grader, irritabilitet, mat- och sömnproblem, diarré, kräkningar, rastlöshet, allergiska reaktioner med anafylaktiska episoder. Vidare meddelas att ”barn som fått hjärnskada (encefalopati) av okänd orsak inom 7 dagar efter en tidigare vaccination och barn med pågående neurologiska sjukdomar skall ej vaccineras. Vaccination bör inte heller ske om följande inträffat inom 48 timmar vid tidigare vaccination: feber över 40,5 grader, kollaps eller medvetandeförlust/kontaktlöshet, ihållande otröstlig gråt som varat mer än tre timmar, kramp med eller utan feber”.

Kikhostevaccinet tycks utgöra den största risken för allvarliga neurologiska biverkningar.

Siffrorna för dödsfall i kikhosta i Sverige under vaccinationsperioden 1951-1978 visar sammanlagt 90 fall, vilket betyder i genomsnitt 3,3 barn/år, medan antalet dödsfall 1979-1995, då inget kikhostevaccin fanns, endast var 0,35 barn/år!

Kikhosta är troligtvis en av de sjukdomar som stärker barnets allmänna hälsa varför en vaccination för friska barn inte omedelbart kan anses nödvändig.

Poliovaccinet består av tre olika typer av poliovirus som odlats i njurceller från apor och avdödats med formaldehyd, som också finns kvar i slutprodukten. Sista stora polioepidemin i Sverige var 1953 med över 5000 poliofall som sjönk till drygt 200 fall år 1957 innan vaccinationerna hade börjat! Dock har poliovirus från vaccin påvisats i avloppsvatten i Sverige under 1970- och 80-talen. De flesta länder i världen använder det levande försvagade viruset och de poliofall som förekommer i västvärlden idag är framför allt framkallade av vaccinet! I Sverige och Finland används det avdödade poliovaccinet. De flesta poliopatienter under Finlands senaste epidemi år 1984 var fullt vaccinerade.

Text: Jackie Swartz