Den här veckan har jag känt mig så glad! Roddandet med Försäkringskassan har gett bra resultat och Skatteverket har alla uppgifter dom behöver, jag har höjt min inkomst betydligt, jag har hittat en vikarie till mina företag och det ser ut som att jag kommer att kunna vara mammaledig och slappna av den här gången! Tjihooooo! Allt slit har lönat sig, nu ska jag tänka på vår älskade lilla bebis som kommer om drygt två månader!

 

Igår skulle jag ha träffat min ersättare och köra en liten "tour" runt till alla företagen och presentera henne. Jag lämnade Melwin kl 8 och satte mig sen på bussen för att hämta bilen som var klar på skadeverkstan i Ulvsunda.

Jag kände mig upprymd och solen sken in genom bussfönstret. Vilken härlig dag!

Jag ringde runt till företagen och bekräftade att dom hade koll på att vi skulle komma i eftermiddag. Första företaget var glada och såg fram emot att träffa henne. Andra företaget meddelade att dom säger upp mitt kontrakt (2 mån uppsägning) och tar in min förra ersättare Lena istället. Jag var dock välkommen tillbaka efter mammaledigheten men dom ville inte ha in nån ny till företaget. Lena är ju så trevlig. (jag hatar Lena. Hon har förstört mitt företag för 3 år sen och är skyldig mig många, många tusenlappar. Det tog mig över ett år att bygga upp allt på nytt efter hennes lurendrejeri.Jag hatar henne så mysket så jag har drömt att jag har krossat hennes huvud mot ett element) Jag la på, snopen, besviken, arg, ringde vidare. Företag tre sa samma sak. "Vi har pratat med Lena och hon sa att hon gärna tar mer massage till hösten och vi tyckte det lät bra" Jag sa helt ärligt vad jag tyckte, att jag önskade att dom hade meddelat mig detta tidigare, att jag har en tjej som är eld och lågor över att få komma igång till hösten och att Lena inte har kontaktat mig över huvud taget. (så klart hon inte har...jävla h-ra) "ja men Carro, vi har meddelat Lena att så fort som du meddelar att du är på gång tillbaka så får hon backa." "Personalen mår bäst av detta så slipper vi ta in en ny massör som ingen känner" Vad faan, är det bebisar vi snackar om eller? Tack för den varma lojaliteten. Jag har masserat hos er i 8 år. Vi avslutade samtalet, jag försökte vara trevlig och sen började jag gråta bakom mina solbrillor. När jag hämtat mig efter ett tag så ringde jag upp min vikarie och meddelade dom risiga nyheterna. Att jag bara har kvar 3 företag för henne att massera på och hon hoppade direkt av hela skiten. "För lite jobb Carro, jag är ledsen." Vad ska jag säga...hon är hellre arbetslös än att få tre företag serverade...jaja...

 

Nu har jag en sån där obehagskänsla i kroppen igen, klumpen är tillbaka i magen...inte bestående av bebis utan av oro och uppgivenhet.

 

Men efter lite sömn så bestämde mig när jag vaknade idag för att försöka fokusera bort den här jävla röran. Har jag byggt upp företaget två gånger förut så kan jag väl göra det igen. Ser dock ut som att jag måste börja jobba kanske redan i Januari...för att inte förlora mer jobb...osså får jag väl söka jobb under mammaledigheten...igen... Det fixar jag, ja ta mig faan o helvete, det fixar jag.

 

Nu ska jag tänka på vår älskade lilla bebis som bökar omkring i min kropp och pillar på mina organ med sina små händer. Jag börjar känna en riktigt stark kärlek nu. Äntligen har den känslan kommit och jag har väntat. Sååååå mycket viktigare än jobb och skit...såååå mycket viktigare i livet.