19.30 igår så somnade Melwin efter gröt o amning. Jag tänkte att jag skulle gå o lägga mig tidigt för att sova ikapp lite sömn. Så 22.15 låg jag i sängen, YES vad härligt att somna tidigt! Nonono...då vaknar Nöten upp, superpigg och snackar i en halvtimme. Jag nonchalerar honom o låtsas sova. Hans snack ökar i volym tills han börjar gråta o gny i sin ljuvliga stämma. Så håller han på så, till o från till kl 00.45. Då har jag ammat honom igen, praktiserat 5 minuters metoden...äntligen somnar han! Jag somnar på en gång o  vaknar efter 30 min av Nöten igen...vad i helvete!!! Han vägrar somna om och bara tjuter som en gris så jag ger mig till slut och lägger honom bredvid mig. Vi somnar båda två kl 02.15. Suck. Vaknar 03.03 (jag ansträngde mig för att verkligen komma ihåg tiderna...inte faan vet jag varför) av att han vill ammas igen. Somnar om efter 20 min, helt hjärndöd av sömnbrist. Vaknar med ett ryck 05.40 av en duns och ett skrik! Shit, Melwin har vaknat o kravlat över kanten o trillat ner med huvudet före ner i golvet! FAAAAAAN OCKSÅ, BARA FÖR ATT JAG SLAPPNADE AV EN TIMME O FAKTISKT SOV LITE DJUPT!!! Grrrrrrrrrrrrrrrr..... Både jag o Tobbe blev ju livrädda såklart och kastade oss ner o fiskade upp Doodod som skrev så svetten började rinna. Åh, jag ville bara krama in honom i kroppen! Han lugnade sig och somnade efter ordentlig besiktning. Jag somnar efter att legat och studerat honom ett tag så att allt är ok. PIIIIIIP!!! Då ringer Tobbes jävla mobil i ett härligt alarm. Dags att kliva upp, "good morning sunshine!" Jaja, det är bara att kliva upp o lägga Nöten på vardagsrumsgolvet med alla prylar för annars kravlar han över kanten igen. Summan av det hela är att vår älskade lilla Nöt verkar ha fått en släng av "SUS= schimpansungesyndromet" Han vill vara nära hela nätterna och efter förkylning o värmebölja så har amningen satt fart igen...jag som hade kämpat på med bra nattrutiner, regelbundna målider...jaja. Skit samma, det får väl bara ta sin lilla tid igen.