Nöten sov bra i natt, men ammades två ggr, kl 24 och kl 03...fuck. Men, men, vi gick upp kl 06.15 och började pyssla o leka i vardagsrummet, go o glad kex choklad. Sen började han bli lite kinkig och jag gjorde iordning frukost, gröt, jordgubbspure och minimackor att pilla med. Fix o don. Jag sätter honom i hans lilla stol bordet och dukar fram allt mumsigt. Haklappen på. Jag ger honom första skeden gröt o han bara skriker rakt ut så mina trummhinnor bångnar. Skulle han ha kunnat snacka vårt språk så hade han sagt "KAN SJÄLV!!! HANDS OFF!!!" Jaha, käka själv då, ungjävel tänkte jag, trött o grinig som jag var. Jag hade ju gjort så fint ju o så får man ett sånt bemötande..;) Han sitter o slaffsar o skvätter gröt o pure o knögglar in små brödbitar i munnen medans hälften tappas på golvet. Han e ju så förjävla söt när han sitter där o meckar i sin lilla värld...lilla älsklingen. Efter 5 min när jag tycker att han kanske borde få i sig lite mer mat o inte bara gegga med allt så tar hans humör en tvärvändning när jag för skeden mot hans mun o han bara skriker rätt ut så hela Kirunagatan måste ha vaknat! Jag försöker att vara psykologisk och lirka o vara rolig "Åååh, mums, mums, vad gott! Mmmmmmm, mumma!" Men no, det var tvärkört o Nöten var illröd i nyllet o hade lessnat totalt. Jahapp, upp med ungen ur stolen...då kommer jag år Bregottpaketet så det landat med ett smack upp o ner på golvet. Orkar inte idag. Melwin har gröt över hela sin kropp och jag tvättar av honom hängandes över diskhon. Dumpar ungen på vardagsrumsgolvet o börjar ta i tu med röran i köket. Hör ett muntert jollrande o ett "dadadadadadada" från Nöten o ser mig över axeln. Där ligger han sprudlande glad o har spytt ner min tröja som ramlat ner på golvet, jag hade hängt fram  den tills idag. Efter 10 min så sov han som en stock i sitt rum...efter amning såklart...fan jag kommer att amma den där ungen tills jag står där med studentskylten år 2027....