Idag vickade jag ett BP pass på SATS i centrum. Jag var tokladdad och grannen hjälpte till att passa Melwin medans jag var borta. Klassen var näst intill fullbokad och jag traskade glatt genom gymmet mot salen med mina skivor i högsta hugg, fan, idag ska jag köra järnet! Salen fylls med folk och jag känner genast en tråkig stämning bland de bleka homosapiensarna. Jag säger hej med ett leende, samlar ihop alla klassbiljetter och kör igång klassen. "Hej och varmt välkomna! Är ni redo att köra igång?" .......Inte en käft (av 40 pers) reagerar. Nähäpp. Sätter väl på musiken då. "Härligt!" säger jag och ler ut mot det lilla folkhavet, malen ner en mm av emaljen. Jag är självsäker, jag vet att jag är grym på att hålla BodyPump, jag kan varenda millimeter av passet perfekt, musiken sitter i ryggmärgen. För några år sen skulle ett sånt bemötande knäckt mig en aning men inte idag. Det är kul att köra pump och det brukar även deltagarna tycka...hoppas jag..annars vette faan vad dom gör där varje vecka, samma tid. Fjärde låten. Rygg. Kötta järnet med en massa Powerpress ovanför huvudet. Jobbigt, härligt, mjölksyra. Halva låten har gått och folk börjar bli blossande röda och svetten lackar. "KOM IGEN NU! EN MINUT TILL VILAN! BIT IHOP NU!!!" skriker jag i headsetet och tar själv i så tinningarna bultar! "KÄNNER NI NÅT?!" .....inte en endaste liten varelse i salen svarar. "BRA! DET ÄR DÄRFÖR NI ÄR HÄR!" gastar jag vidare , så som vi instruktörer alltid gör. Vi låtsas få ett svar från Nils Karlsson Pyssling i ena hörnet av salen. Han tränar BodyPump och hans lilla ansikte lyser av glädje och svett. Såsom vi vill ha det. En deltagare som vågar le, tjoa litegrann och visa att Ja, jag går på ditt pass varje vecka för du e så jävla bra! Gnisslar ner en mm till av min emalj men ler och tjoar. Inte för mycket, nej, nej, det gillar inte alla gråa människor. Herregud, jag kan ju inte rocka loss helt galet. Då tror dom jag är psykiskt störd och börjar se sura ut i stället. Ojojojoj, Carro, bromsa så det blir sådär lagom. I mellanmjölkens land. Passet går sin lilla gång och stretchlåten mynnar ut sakta och jag klappar händerna som jag alltid gör åt deltagarna, tackar för idag, kom fram om ni har frågor, bla, bla, bla. 10 pers klappar händerna lite lamt (som såna där människor som tar i hand med sillstyrsel) tillbaka och sen börjar folk att plocka ihop sitt lilla pick och pack. Vid det här laget så har jag bara tandkött kvar i käften. "Ha nu en riktigt mysig påsk allihopa, njut av solen och ät en massa god mat!" Jag vill bara hem. Jag vänder mig om och tar ut skivan då en hel liten skock människor kommer fram. Jag vänder mig om och alla verkar vilja säga nåt. " Det här var det bästa passet jag nånsin gått på!" Åh, vad härligt du peppade, jag la på mycket mer vikter idag än jag nånsin gjort förut!" "Vilken pass har du i vanliga fall?" Dom log alla mot mig så tänderna glimmade...fuck them, bara för att dom har tänder kvar.. Hade jag plockat ut 10 pers som jag hade trott hatat passet så stod nu säkert 5 av dom framför mig nu och mös i solens sken. Fattar ingenting. Vad är det för jävla fel på folk? Här har jag stått för eran skull i en timme och kämpat och ni har inte visat en endaste gång att"det här var det bästa passet vi nånsin gått på" Visst, jag blev glad över reaktionerna men kunde inte låta bli att spy lite galla över härliga Hanna i receptionen. "Nä, jag vet"sa hon. "alla instruktörer klagar som du, att folk är så jävla gråa o trista" En anledning till varför jag vill flytta utomlands. Jag vill vara med glada, härliga människor som vågar ge ett leende utan att bli högblossande röd i hela fejan fast personen i fråga är 40 bast. Sorgligt. Hur kommer det sig att det är som det är i detta land? Varför är folk så jävla sura? Ingen får sticka ut, "vem tror hon att hon är?" Jantelag...alla ska vara samma lika..samma lika gråa smet..så ingen blir avundsjuk..sossepolitik..

Kom ihåg det nästa gång ni står i salen på SATS, N´joy, WorlsClasss, eller vart faan ni nu tränar. Tjoa lite galet för helvete. Så blir instruktören överlycklig! Ock kanske, om det är en riktigt galen dag i livet så tjoar nån mer i flocken!!! Jajamensan, flockdjur är vi minsann. 

Tack o hej.