Var på koll hos barnmorskan igår. Jag är i v.25 nu. Hon mätte magen för första gången, den är något större än med Melwin. Järnvärdet var bättre nu och hjärtslagen låg på 145. Det är så mysigt att lyssna på hjärtslagen medans den tumlar runt där inne i sin lilla kokong! Jag blir rörd varje gång! Kan ändå inte låta bli att ha dåligt samvete över denna lilla "2:a" Den får inte alls samma fokus och kärlek som Melwin fick. Med Melwin skrev jag dagbok flera ggr i veckan och kände mig så glad och harmonisk! Nu...hinner inte...orkar inte. Har inte samma energi den här gången, får aldrig vila ordentligt. Saknar engagemang från Tobbes sida också...som faan. Verkar inte vara så intressant helt enkelt.. Men karlhelveten funkar väl så...suck. Dom hajjar grejen när man ligger vidöppen i förlossningssalen och krystvärkarna startar..."Öh, jaha, öh, jahaaa...hur mår du älskling?"

Blir lite ledsen i hjärtat..eller inte lite...väldigt väldigt mycket faktiskt...😔

Var på Osteopat behandling idag! Jag sa att korsbenet kändes knasigt och hugger lite då och då plus att min energinivå är låg och att jag känner mig nästan lite deppig. Efter 60 min behandling var jag såååå tung och trött och hon lämnade mig att bara vila en stund på bänken. Hela kroppen kändes som en helhet igen och det värkte inte nånstans, så jävla underbar känsla! Bebbe hade mer plats igen och vaknade till liv! Korsbenet var komprimerat och ligamenten ansträngda, mina bihålor var tighta och hon sa att det hörde ihop så vi får se om min sega förkylning släpper. Hon sa också att det verkligen inte var nåt mysterium att jag känner som jag känner i humöret när bäckenet inte funkar som det ska utan ligger och drar och sliter i resten av kroppen. Vad skulle jag göra utan Osteopatin???

Nu ska jag sova sött och vakna, förhoppningsvis med lite mer energi! ...och snorfri...hehehe...vi får väl se!