En vanlig morgon. Jag har ett system som jag vet fungerar men ibland när jag ser på det lite utifrån så är det ren jävla kaos.

 

Milou vaknar kl 04 - Välling, hon somnar om.

06.30 - Tobbe har redan dragit till jobbet och Milou vaknar igen för att sätta fart mot nya dagen. Melwin har äntligen, efter fyra års 05 vaknande lärt sig sova lite längre. Så det här är rena rama sovmorgonen för oss. Sen Milou flyttade till mitt massagerum så sover hon längre! Tjihooooo!!!'

 

Ner och göra frulle. Matar båda katterna först, sen hunden som glor från sin hörna. Milou gnisslar och stånkar från sin Antilop och undrar varför i helvete det tar sån jävla tid att få sin gröt. Melwin tjatar om sin macka som han vill bre själv. "Jamen Melwin, allt är ju på bordet! Sätt igång och bre då!" säger jag frustrerat. Jag slafsar upp gröt till oss alla och brer en macka till mig själv. Det tar alldeles för lång tid mellan skedarna (6 sek) så Milou skriker och gapar som en jävla näsapa. "Jag kan väl få ta en tugga själv också, mammor har också magsäckar!" hör jag mig själv säga. Som att hon skulle fatta det.

Usch vad jag känner mig grinig idag.

 

Frullen avklarad, alla mätta, både djur och homosapiens. Nu ska det saneras. Hela köksbordet är fullt av inkletat smör och golvet täcka av både gröt och smulor. Jag svabbar snabbt av och går och byter blöja och tar på Milou rena kläder och sätter ner henne på golvet. Hon ser ut son Sebastian i Lilla Sjöjungfrun för hon kryper så sjukt snabbt. Hon börjar veva med både armar och ben innan hon ens har fått kontakt med underlaget. Hon sätter fart runt hörnet och har ett tydligt mål i sikte. Kattmaten. Jag kutar före henne och drar undan båda skålarna. Då vänder hon sig om och flinar. Hundvattenskålen. Bort med den."JAG ÄR FÄÄÄÄÄÄRDIG!!" ropar Meliwn från övervåningen. Hur fasen hann han upp och klämma en korv på 30 sekunder, han satt ju här nyss! Och varför kan han inte skita här nere på det här våningsplanet? Tar Milou under armen och kutar uppför trappen. "Jag har ropat jäääääättelänge mamma, varför kommer du aldrig???" säger Melwin och ser ledsen ut. Jag svarar inte ens. Det kommer inte att bli ett trevligt svar.

 

Vi går allihopa ner i källaren så jag får hänga tvätten som legat i maskinen sen igår morse. Jag står och hänger för fullt och försöker få mig själv på bra humör igen. Fan vad grinig jag är idag. Kan man få byta kropp? Då hör jag hur Melwin och Milou asgarvar från soffhörnan. Melwin har satt på sig en alldeles för liten babymössa som sitter som en kondom på skallen och showar för sin lillasyster. Milou står och balanserar på sina runda små fötter och klappar händerna och tjuter av förtjusning. Hon älskar allt som Melwin gör. Fan vad härliga dom är, mina små hobbitar. Och här står jag och är sur. Nu känns dan bättre. Det krävdes inte mer. När jag är mitt uppe i alla sysslor och vardagliga bestyr så kan jag känna mig så sjukt stressad. Men inte fasen skulle jag vilja byta bort min vardag en enda sekund. Eller jo, några sekunder här och där sitter finfint ibland.

Så jag får vara lite själv en stund och tanka upp mig.

 

Igår ringde morfar. "Kan inte barnen sova över här från imorgon?" Melwin blev tokglad och vi drar om 5 min. Då får jag min lilla break. Men jag vet att redan ikväll kommer jag att längta efter dom.

Det är ju så.